Sågmon

Sågmon

måndag 15 augusti 2016

Vecka 1 forts.

Så hur gick det denna vecka nu då? Slafsade jag i mig en pizza i Birsta? Nä. Jag hittade ett otroligt gott alternativ som jag aaaaldrig normalt sett skulle ha valt. Inkokt lax m. sallad, broccoli och aioli.

Följande dagar har gått bra. Jag har legat på mellan 20-50 g kolhydrater per dag och hållit mig runt ca 1500 kcal. Nöjd.

Hur gick det med kalaset?
Jag har ätit tårta, kakor, druckit saft och vräkt mig. Dock ingen mat.... Jag fick det att låta som att jag varit duktig!?

Klarar jag att ställa om nu då? En dag till en annan... Japp, det ska jag fixa! Skriver inget vidare. Det är bestämt!

Inskolning dagis imorgon. Vemod.

Återkommer!

onsdag 10 augusti 2016

Igår var en sån där dag... Igen.

Ja. Igen.
Vet inte om jag kunde utläsa ett mönster av mina tidigare inlägg. Det verkar som att Juli/Augusti är en brytpunkt... Då jag orkar ta tag igen i min ätstörning. Det verkar också som att april/maj verkar vara brytpunkten då allt rasar samman. Kanske finns ett mönster?

Jag har "peakat" igen viktmässigt. Jag gråter inombords. Hur kan jag bara fortsätta misshandla min egen kropp, mig själv helt skoningslöst? Vad är det som driver den tanken hellre än att vårda sig själv? Hur långt kan detta gå? Om jag inte tar detta på allvar, om jag inte sätter stopp en gång för alla, hur långt kan siffrorna skena?
Vad är känslan just nu? Jo, mentalt är det känslan av skam som ligger tungt över allt. Misslyckad. Oduglig. Äcklig. Egentligen inget nytt. Dessa känslor bär jag om mig själv varje dag året om. Känslor som jag accepterar. Visst är det hemskt. Visst är det sorgligt.
Fysiskt känner jag den största skillnaden. Nu är jag jävligt tungandad. Trappor är skitjobbigt och jag går långsamt, tungt och flåsande. Det spänner över magen när jag sitter. Jag känner plufsigheten i ansiktet, hakan. Den där skämmiga jävla fethakan. Jag hatar den. Andningen är klart påverkad.

Nu vill jag börja ta hand om mig igen. Jag står inte ut!!!!
Igår gick bra.
Jag tänkte skriva hur "detoxen" ter sig.
Dag 1:
Frukost - ägg o smör o fettkaffe.
Lunch - En varmkorv, ägg, majonnäs.
Middag - hamburgare på sesambröd.

Visst sug på eftermiddagen. Hungrig på nattkröken. Åt ett ägg. Inget annorlunda mentalt eller fysiskt. Pissat mer på kvällen. (Släpper vätskan så fort??)

Dag 2:
Frukost - 2 ägg, ett sesambröd, smör, några skedar turkisk yoghurt med frön, lite acaciahonung och en fettkaffe.
Jag valde bort skålen m yoghurt då det drog iväg både i kolhydrater och kalorier.

Tog en tsk L-arganin för att stoppa ev sötsug i förebyggande syfte. Verkar fungera!

Mentalt: Fortfarande motiverad. Bestämd. Ställer mig ändå frågor kring hur jag ska hantera Gustavs födelsedag på Söndag med fikat. Jag har ju bakat som fan... Gooooda kakor.... Nä, nu gäller det att stålsätta sig! Varje dag är kritisk nu. Minsta fel så fallerar allt. Jag kan inte ta "lite" socker.
Fysiskt: Jättekissnödig! Huvudvärk.

På väg till Birsta nu och har bara haft i huvudet att jag skulle kunna äta kebabsallad... Men... Varför inte en vanlig sallad med linser osv?

Återkommer!

torsdag 6 augusti 2015

lördag 1 augusti 2015

Liten blir stor - alldeles för fort!!

Tänk. För snart ett år sedan så kom du till oss. Inte anade vi vilken underbar liten krabat som legat där i nio månader. Inte anade vi heller vad en förlossning innebär. Det senare skulle vi bli varse med besked.
-Jag kommer att skriva min förlossningsberättelse när jag känner mig redo.

Det första året har gått så fort. Ja, jag har tänkt det som de flesta tänker. -Nu ska jag banne mig se till att ta vara på tiden och vara närvarande. Och visst har jag varit det. Jag är faktiskt jättestolt att jag värjt mig mot de flesta påtryckningar, inte alla men de flesta. Med påtryckningar menar jag omvärldens och omgivningens krav och förväntningar. Jag har inte lyckats perfekt. Men jag har gjort det bästa jag kan och med det är jag nöjd.
Gustav har fått ett lugnt och tryggt första år. Han har haft både mamma och pappa nära och närvarande. Jag känner att jag har världens bästa pappa till mitt barn. Så lugn och så mycket kärlek.
Idag firade vi hans ettårsdag i förskott hos momma och boffa (bonusmoffa).
Momma hade gjort en smarrig jordgubbstårta med ett litet blått ljus och serpentiner i lampan. Gustav åt själv med skeden och hade verkligen en härlig stund med kladd och gegg. Han var så stolt när han fick beröm för att han åt själv med skeden. Gulle!

-Barn ska vara barn. Kladd och geggamoja. Barn måste vara barn - länge!

torsdag 30 juli 2015

Bacon.

Gubben gjorde baconsås igår. Till det gjorde jag squashpasta. Lade till en hög med ruccola också.
Idag vaknade jag hungrig. Stekte bacon och äggröra till frukost. Behövde något mättande och salt.
Fikade fröknäcke och turkisk yoghurt igår på kvällen och det triggade direkt hunger till dagen därpå. Men det är ju så gott att få variera allt fett med något syrligt som yoghurt, så jag gör det iaf.
-Håll i.....

onsdag 29 juli 2015

Nuså. Nya tag.

Efter två månaders totalstopp så är jag nu inne på dag tre.
-Nu tar vi det eeenn gång till...

Igår åkte vi till Birsta och Willys. Handlade med handscanner. Smidigt! Storhandlade. Och har säkrat nästintill vattentätt för att det inte ska finnas någon ursäkt att inte äta enl LCHF. Nya tag.
Jag har bakat en omgång fröknäcke och sesambröd.
Tampades med huvudvärken from hell första dagarna. Carb-detox!! Men bara att få de första vätske-kilonas resultat dag tre på vågen ger energi att fortsätta.

lördag 4 juli 2015

Metafor

Borde:

Du lägger handen på den heta plattan. Du känner av konsekvensen omedelbart och tar snabbt bort handen. Du bannar dig själv. Du lär dig att aldrig någonsin igen lägga din hand på en het platta.

Är :

Du lägger din hand på den heta plattan. Du känner till viss del av konsekvensen, tar bort handen. Du vänder dig till mig och bannar mig för hur jag kunde göra så att du lade handen på plattan...